paulinaandreasson

Okej, ja jag vet ! Jag är inte bra på det här med att blogga, eller ja, fortsätta iaf.

Jag fick ett samtal av min svärmor i förrgår, hon hade kollat på TV och de hade pratat om bloggar, sen hade hon även kollat på Almedalen och de hade pratat mycket om det perfekta samhälle vi vill bygga upp.
Hon ringde mig för att berätta att hon bestämt sig för att jag ska börja blogga, och jag ska bli känd! Jaha, och hur tänkte du att jag skulle lyckas med det?
"Du ska skriva om ditt icke perfekta liv!"

Nu kan man ju tro att min svärmor är elak, men vad hon menar är att jag inte har den perfekta kroppen, jag är inte den perfekta mamman, mitt hus är inte perfekt städat eller inrett.
Men det är ok!

För jag är vacker ändå, jag är en bra mamma ändå och mitt hus är ett hem!

I ett samhälle där strävan efter perfektion är standard redan innan vi ens kommer ut ur magen, så är det så viktigt för alla unga att de blir ständigt informerade om att man inte måste vara perfekt och för oss äldre att vi blir påminda om det, för let's face it, det behöver vi!

Våran strävan efter det perfekta gör att vi lätt glömmer av vad som är viktigt! Jag säger inte att man ska sluta träna eller köpa fina kläder, nej för fan! Fortsätt! OM du mår bra av det! Annars ska du sluta! Vad jag menar är att vi ska tänka på att om vi kräver perfektion av oss själva varje minut, varje timme och varje dag hela månaden hela året, så kommer våra barn också att göra det.

Jag kommer nog alltid ha ångest när jag klär på mig kläder eller ser mig själv i spegeln, men jag kommer aldrig låta mina barn se hur jag trycker ner mig själv för då normaliserar jag det beteendet. Det sista jag vill är att de ska tycka att det är normalt.

Detta kan jag nog skriva om några gånger, men vad som är mest intressant är väl egentligen hur är imperfekt människa lever, i sin strävan efter att inte vilja vara perfekt.

Ja, det är väl det som min svärmor ville att jag skulle få fram.

Så , here we go!